1736-1813 Swiss painter, active in Germany. He was a pupil of Johann Ulrich Schellenburg (1709-95) in Winterthur and continued his training with Johann Jakob Haid in Augsburg between 1756 and 1765. He worked for the court painter Leonhard Schneider (1716-62) in Ansbach from 1757 to 1759, producing large numbers of copies of a portrait of Frederick the Great (probably by Antoine Pesne). This was an important step in furthering his career, as were the months he spent in Regensburg (1764-5) painting miniatures of clerics and town councillors. He was court painter to the Elector Frederick-Christian of Saxe-Weimar in Dresden from 1766 and taught at the Hochschule der Bildende K?nste there. In 1771 he travelled to Berlin, where he painted portraits of Jakob Mendelssohn, Gotthold Ephraim Lessing and J. G. Sulzer. Sulzer introduced him at court, which resulted in many commissions. He was invited several times to teach at the Akademie der K?nste in Berlin, but he remained in Dresden. He often travelled to Leipzig, and in summer he frequently went to Teplitz (now Teplice, Czech Republic) and Karlsbad   Related Paintings of Anton Graff :. | Portrait of Elisabeth Sulzer | Judith Gessner | Portrait of Elizabeth P. Divova | Portrat des Erbprinzen Heinrich XIII. | Self-Portrait |
Related Artists:
Branwell Bronte
26 June 1817 - 24 September 1848) was a painter and poet, the only son of the Brontë family, and the brother of the writers Charlotte, Emily, and Anne. Branwell Brontë was the fourth of six children and the only son of Patrick Brontë and his wife, Maria Branwell Brontë. He was born in Thornton, near Bradford, Yorkshire, and moved with his family to Haworth when his father was appointed to the perpetual curacy in 1821. Of the four Brontë siblings who survived into adulthood, Branwell Brontë seems to have been regarded within the family as the most talented, at least during his childhood and youth. While four of his five sisters were sent to Cowan Bridge boarding school (resulting in the death of his two oldest sisters, Maria and Elizabeth, from tuberculosis), Branwell was kept at home to be privately educated by his father, who gave him a classical education suitable for admission to Oxford or Cambridge. Elizabeth Gaskell, biographer of his sister, Charlotte Bronte, says this of Branwell's schooling:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Jacques-Francois Ochard
was a French artist, remembered as the first art teacher of Claude Monet at his high school. Ochard had been a student of Jacques-Louis David (1748-1825), and lived in Normandy, to where Monet's family had moved in 1845. Ochard's method of instruction was the traditional one of drawing from plaster casts of the human figure.